Eftersom Anna inte har någon brådska med att skryta om sin snygga ridgebrud så får väl jag göra det lite. När det var dags för Tyra att äntra ringen så såg ju Sara och jag direkt att här hade vi ju dagens snygging, ridgeback experterna :) uttalade sig. Trots att vi då egentligen bara känner en ridge så fick vi faktiskt rätt. 1:a pris och BIM blev det till puddingen.

Imorsse kunde jag ta på mig strumporna själv, jippie, vilket framsteg, tyckte att det nog var ett tecken på att jag borde va ganska frisk nu. På med koppel och äntligen skulle russlarna få långpromenad igen, ELLER HUR!!!! Varför tror jag alltid att jag är byggd av stål eller nåt. Det gick väldigt långsamt kan jag säga, men dom fick ju vara ute länge även om sträckan vi gick inte var så mycket att hurra över. Dom var dock förvånansvärt duktiga och gick sakta utan att dra, dom små Godingarna.

När man är sjuk och inte kan göra någonting,  det är då man som mest vill göra allting. Både jag och russlarna är uttråkade, skulle kunna betala för en långpromenad i skogen eller en riktig genomkörare på hästryggen. Men det är väl bara att bita i det sura..... Får väl åka och titta när andra tränar sina hästar och hundar, på lördag är det MH för Parson russel utanför Örebro, ska nog ge mig på ett försök att vara åskådare. Som publik på MH ska man ju vara tyst och stilla vilket bör vara enkelt med brutet revben och lite lungpaj, man är ju varken snabb eller högljudd direkt. Känner mig som en 80 årig kärring (ser förmodligen ut så också).

Nu är inte russlarna glada, matte har brutit ett revben och har en reva på lungan, då ska man ta det lugnt förstår ni. Det tycker dom små liven att dom har gjort tillräckligt dom dagarna jag var på sjukhuset, det blir inga superpromenader med husse direkt. Det är riktigt pissetråkigt det här, missade näst sista patrullstigen, viltspåret i måndags och dressyr kursen nästa vecka (med hästen). Russlarna fattar ingenting, dom glor på mig som om dom tycker att jag har nåt fel i huvet när jag går omkring sakta och med något onaturlig hållning. När jag reser mig så sticker dom till dörren och tittar hoppfullt, hela deras kroppspråk skriker: kom igen nu då ! Har lagt lite godisspår i trädgården mm sånt pyssel, tyvärr är det inte tillräckligt, men vi har många snälla vänner som har erbjudit sig att hjälpa till och trötta ut monstren så det ska nog ordna sig.

När man är lat, som jag är ibland (eller ganska ofta), kan man ta en promenad upp till Göljebäcken följa den en bit in i skogen, sen kan matte sitta på en stubbe och filosofera medans russlarna stökar och bökar hej vilt bland buskar, pinnar, vatten och allt vad det nu är. Klippte mamma Maja igår, dom blir ju så varma, och har börjat ryckt Bobolus (lillskiten) idag, det är en aktivitet vi tycker hemskt illa om både Bobo och jag. Förhoppningsvis kommer han iallafall se ut som en russel när han är klar. Just nu ser dom ut som spanska gatukorsningar båda två, fast dom är bra charmiga i sitt lurv.

Bra aktivitet för arbetssugna russlar, både huvud och kropp får jobba, stolt och nöjd blir man också, iallafall Maja.

Sov som en liten gris resten av kvällen.

Matte ledig, solen skiner, allt är toppen, då blev det bad till russlarnas stora lycka. 

Idag var lillskiten och jag på patrullstigskurs, det var tredje gången och vid alla tillfällen har det varit ett nytt moment, personspår,sök och idag ljud .

Varje gång instruktören förklarar vad vi ska göra så tänker jag : ÅÅÅHH, det här klarar han aldrig, för han är nämnligen lite korkad ibland tycker matte, men VARJE GÅNG chockar han totalt genom att klockrent genomföra allt hur bra som helst. Som förra gången när det var sök så ska figuranten gömma sig och hunden ska i vind känna vart den gömt sig, vi bestämde att figuranten skulle ligga på vänster sida patrullstigen för att hunden skulle få bästa vittring. jag gick och hämtade lillen gick fram till startplatsen och signalerade igång. Han iväg, vittrade som sjutton och plötsligt fullkomligt dök han in till höger i skogen. Jaha så var det med det tänkte jag, hängde med en bit och sen stannade jag honom(ajajaj, dåligt matte) vände mig om mot dom andra och viftade, dom viftade tillbaka och jag lyckades begripa att det betydde fortsätt, fortsätt låt honom gå. Jag släppte på igen och han var som en bulldozer genom buskar och snår, och mycket riktigt 10 meter längre fram låg figuranten bakom en sten. Fick sen höra att vinden hade vänt medans jag gick till bilen och dom hade då bytt sida om stigen. Han kanske inte är så korkad som dumma matte tycks tro. Patrullstig är en jätterolig kurs som varmt rekommenderas, särskilt bra för hundar som behöver stärka sitt självförtroende.

På tisdag är det viltspår med Anna & Tyra och några till, då är det Drottningen som får göra det svåraste jobbet.