Såhär kan det se ut när husse, i sällskap med min bror och brorsdotter Nelly, går "långpromenad" runt kvarteret hemma hos oss.

Igår var det viltspår för vovvarna, båda jobbade duktigt. Imorrn är det patrullstig för Dobby, det ser vi fram emot.

Dotter/syster Astrid har blivit mamma, var och tittade på Godingarna idag. 4 veckor gamla och hur söta som helst, dessutom så luktar dom ju så gott, vappisar.

Emmas snälla mamma förbarmade sig över den raggiga russeln och tog tag i det hela, jag är katastrof dålig på att rycka. Han var riktigt duktig på trimbordet när han surade sa Emmas mamma helt superlugnt ifrån, suverän hundhantering, man har mycket att lära märker man. Han blev sååå fiiin Lillskiten, ser ut som en vuxen terrier nu, han är ju faktiskt tre år. TACK!

Min lillskit är helt rabiat när man är ute, kan inte ta det lugnt, på badplats, i trädgården el paus i skogen är såå jobbigt tycker han. Man ska röra på sig hela tiden annars är det inte bra. Han är alltid kolugn inne ligger mer och grisar i soffan än vad mamman gör, men om altan dörren är öppen så jobbas det, hela tiden, hämtar stenar, pinnar, jordkokor mmm,allt spottas på mig och så ska man kasta. Jag vet att jag var dum när han va liten och kastade en del pinnar och bollar, men att en hund kunde bli så här hysterisk, det trodde jag inte. När vi går personspår så brukar figuranten ge honom pipleksaken när han kommit fram, när jag sen tar den så darrar hela munnen på honom, sådär som det kan göra på hanhundar när dom luktar på löptikkiss. Märkligt. Igår gick jag en hyfsad promenad ( dom fick både vara lösa och springa fritt och gå kopplade en bit) till en badplats, där fick dom va lösa och bada och greja fritt, han spottar då oavbrutet pinnar på mig eller gräver och sliter i dom. Om jag inte kastar så "gläfser" han och tjatar. Kopplade en stund och bestämde mig för lite vila träning, då sitter han på helspänn bredvid mig och skakar oavbrutet, i det läget är han så spänd så man får se till att inte ens mamman går fram till honom för då kan det smälla och mopsar han sig så kan jag tala om att modern blir vansinnig och sen är det ett terrier slagsmål utan dess like. Usch, ibland önskar jag att jag hade en helt "vanlig" brukshund som dom jag hade förr. Läste i "The jack russel terrier handbook" att russlar  lätt får OCD, obsessive compulsive disorder, det måste va det han har, Lilleman.     

Vi har även ett stort monster i våran familj, och jag vet att jag är ruskigt partisk, men sötare får man nog leta efter.

Va kul att någon mer än mina "klubben för inbördesbeundran" kamrater har lagt in en kommentar. :-)

Tyvärr så tillhör jag inte kategorin "händiga människor" annars var det ett bra förslag, att sy själv. Men om jag gav mig på nåt dyl skulle det förmodligen sluta med två platta russlar på motorvägen efter att dom kastat sig efter en hare och halsbanden gått sönder. Det man inte har i 

"händighet" får man tyvärr ha i plånboken, den är dock ganska tunn för tillfället. :-) 

Bestämde på fm att vi skulle ta en stadspromenad till en av hundaffärerna här i örebro, har nämnligen sett att Karma har ett så fint halsband (smidigt också bara att dra över huvudet) och  vill ju naturligtvis ha sånna till russlarna. Nu vet ju jag att Emma har beställt sitt på nätet men när jag vill ha nåt så vill jag ha det nu och då menar jag nu. Så vi traskade iväg, bra med stadsrundor mycket ljud och intryck, varmt dock, fick låta monstren pausbada i svartån både på vägen dit och hem. Väl där så blir man lite trött, så fort man vill ha ett halsband till mindre hund än rottweiler så ska det va blommor, hundben eller annat trams på, finns snygga till Tyra men russlarna ska tydligen ha puttenutt halsband. Nu var dom som tur var billiga så det blev två ändå, får väl duga som slit o släng, så får jag väl ge mig till tåls och beställa på nätet. Vill ha samma utförande men gärna kamouflagefärgade eller knalloranga, typ spårlina orange, nån som sett sånna?

Spår är dödskul, tycker Dobby, Han börjar komma igång på viltspår, har varit livrädd för blodlukten tidigare, men med trix och fix går det bättre och bättre. Idag bestämde jag mig för att gå en promenad i motionsspåret och därefter lägga personspår. Trampade upp en patrullstig och avvek sen från den ut i skogen, la ut två föremål(pinnar) som jag ville han skulle markera sen slutade spåret med den alldeles,alldeles underbara pipleksaken. Ha ha tänkte jag, nu får han nåt att bita i, eller hur, några minuter senare var det spåret avklarat och han var lycklig ägare till "pipen", han lyfte aldrig upp pinnarna men han markerade dom bra. Gjorde ett till åt honom men då var han lite övertänd och gick på sök och fick vittring på pipen, genväg var resultatet, dock hittade han ju fram duktigt. Måste nog byta ut pipen mot pinne eller nåt, det blir liksom för "laddat". Mamman har aldrig gått personspår men hon är ju duktig på viltspår och även detta gjorde hon galant, markerade och busade lite med föremålen innan hon spårade vidare. Hon är lite mer noggrann än vad han är i allt man gör med dom, han blir så "hyperpå", Karmas matte pratade om nån "on/off" kurs, där man lär sig sätta igång resp stänga av hundarna lite bättre. Det vore nog nått för oss. Spår i alla former verkar iallafall vara en toppen grej för russlarna, dom blir såå trötta.