Var till apoteket och köpte gift halsband :))) nu ska dom jävlarna få, tänkte jag, funderade att det måste vara bra att man använder sånt för då dör dom ju och då kommer det finnas några fästingar mindre i världen. Men naturligtvis verkar det som om åtminstone Dobby är känslig för halsbanden, blev väldigt kliig och fick liksom lite fnatt rätt som det var. Kunde ligga i sofffan och sova sen fara upp springa en vända, sätta sig o klia, lägga sig på mattan och gno mm. Maja verkar det klia litegrann på, men inte som på honom.

 Dock så verkar dom funka igår tog jag en död på hakan på Bobo, NICE... men jag får väl fortsätta med örterna på honom, ska köpa rosmarin o citron och göra nåt hopkok jag hittade recept på, tyvärr så dör dom ju inte då men den biten får väl Maja stå för. 

...på alla vidriga fästingar. Igår var vi uppe vid en sjö i Kilsbergen, hittade ett perfekt ställe, hundarna kunde springa fritt hela dan, husse fiskade och vi andra fixade med grill o fika och bara hade det bra. Kollade av dom ibland och fick ta bort lite fästingar som kröp men det var inte så farligt, tror att dom får lite mindre på sig när dom badar, blir ju kalla då.

 Men imorrse satt jag och kände igenom hundarna igen när Maja plötsligt pep när jag klämde vid örat, jag tittade och kände men kunde ej se nåt, klämde lite till och hon pep igen. Till slut började jag titta i örat, hon har lite päls där så det var svårt att se nåt, glasögon, alla lampor på och fy faan, långt inne i örat satt en stor, fet, äcklig, j-a  blodsugande vidrig fästing. Paniken steg, visste inte hur f-n jag skulle få bort den, får ju inte in två fingrar i det lilla russell örat, hittade inte fästingplockaren, uuhhhh.

Fick tag på en pincett, ner med den i örat tar tag om fästingen, då släpper det aset, har sugit klart, ramlade nästan ut i soffan men jag lyckades hålla huvudet på henne så den låg kvar i pälsen i kanten på örat tills husse kom med papper. Jag skulle vilja ta en yxa och mörda den lilla jäveln ordentligt men fick nöja mig med att den en åktur i toan. Hoppas dom dör då, nån som vet ? Nu har jag varit på apoteket och köpt riktiga, giftiga halsband, örtvarianterna funkar tydligen inte.

Mycket bad blir det så fort solen dyker upp, vilket i och för sig inte är så ofta den här sommaren. Dobby älskar att bada, Maja är ju en liten kruka, igår vadade hon ut till husse som stod i vattnet och lockade, väl där passade det fröken att bli upplyft så hon kunde hänga över husses axel och speja ut över vattnet.

Idag var det lite varmare ute och då simmade hon faktiskt en stund, när hon väl simmar ser hon rätt rolig ut för svansen sticker upp och viftar hela tiden. Imorrn blir det nog mer bad för husse ska fiska så då får väl hundarna och jag roa oss bredvid.  

Besöket hos Fam Thoren började med en rysare, Maja och Karma rök ihop, jag borde verkligen ha vetat bättre än att låta Maja hamna i en lite trång situation med hundar som hon inte känner. Spöstraff på matte.....  Dessa terriers alltså!!!!! Efter fika, lek på klipporna och lite bad av Dobby var det dags att lägga spår. HELVETE vad mygg, när jag skulle knyta fast klöven vid ändstationen kunde jag inte stå still, stog och hoppade, men mkt trevlig terräng att lägga spår i. Spåret låg 4-5 timmar innan vi gick det, svårt men nyttigt för hundarna dom måste ju lära sig det. Va så kul att se när dom kom på att det var svårare än vanligt , helt plötsligt blev dom mer noggranna och stora Tyra som brukar ha sån fart gick lugnt och fint med nosen i backen. Sååå kul. Maja irra runt lite i början sen fattade hon att så här skulle det lukta denna gången och var jättenoga och gick klockrent på slutet. Även denna gång blev hon lycklig över att hitta klöven och bar den glatt tillbaks till bilen.

Lille Dobby gick blodspår som vanligt och vid slutet låg bollen under klöven, han blev så glad. Men det bästa av allt var att Emmas mamma, Eva (the dogwhisperer) fick lilla, fega, mesiga, jag är superrädd för blod och klöv Dobby att kampa med klöven, han bet och höll ordentligt en bra stund, FÖR FÖRSTA GÅNGEN. JIPPIIIIE!!!!!!!    SÅ J-A KUL.

 God mat och gott fika, roliga spår, tur med vädret och mkt hundsnack, en toppendag (bortsett från terrierfajten då), kan det bli bättre.

Tack Emma, Eva och Bengt för att ni stog ut med oss en hel dag.

Observera att Dobbys boll ligger bredvid honom när han kampar med klöven.

Promenad till den lilla privata sjön ovanför för stallet fick det bli idag, härligt tycker monstren. Bobo älskar att bada , mamman är ju lite mer fisig men hon simmade en hel del idag, skönt i värmen. Imorgon blir det tur till Kristinehamn och Fam Thorens stuga, spår bad och kanske lite terapi för Dobby, det ser vi fram emot.

Igår var det spårdags igen, jag la spår åt Tyra ren helvetes skog faktiskt, blev flera ggr ståendes och det fanns egentligen ingenstans att gå men man kan ju inte backa för då förstör man ju allt för hunden. Det gick bra ändå, Tyra är duktig, blev dock lite kortare än tänkt. Anna la spår åt Maja, det var bättre skog där men uppför ett berg och lite jobbig terräng, Maja blev rätt trött och då är det ju viktigt att inte matte lagt hjärnan i frysen hemma på sommarvila och har med sig vatten. Men eftersom den (hjärnan alltså)  tydligen inte var med så fanns det inget vatten. Det räcker att man blöter nosen på dom ibland hörde jag Emmas ord ringa i öronen, och eftersom nöden inte har nån lag så blötte jag Majas nos, vet inte om jag törs skriva detta, med saliv, från mig. Guuud nu skäms jag, stackars hund, men hon spårade vidare och löste uppgiften och var även denna gång äckligt nöjd med sig själv när hon va klar. Lilla Tullan, hon är duktig på det där. Dobby och jag hade varit hos Kajsa på dagen så han skulle bara ett kort spår, la in på en stig och sen över en gammal vall, som jag trodde låg i träda. När det var dags för honom så hörde vi en traktor brummandes ute på vallen, tittade om jag kände igen chauffören, det gjorde jag inte, vilket förmodligen betydde att vi lagt spår på någons mark jag inte hade frågat om lov. Är ju inte så lätt det där med markgränser hit o dit , på ena o andra sidan vägen mm. Vi dividerade en stund hur vi skulle göra men han höll ju på och slog hö där, så jag kunde ju inte ge mig iväg med hunden, ville inte gärna lämna klöven heller, det är svårt att få tag på klövar nu innan jaktsäsongen. Hmm, det slutade med att Dobby fick lukta o greja lite med mammans klöv och så hoppades jag kunna hämta klöven idag. Tog en promenad upp dit från stallet på fm och ut där på gärdet bland höraderna märktes på hundarna att dom hade korn på spåret men att det var utspritt eftersom bonden kört över det flera ggr, men till slut : där låg den, både bollen och klöven helt oskadade båda två. Vilken lycka, Bobo tog sin älskade boll och Mamman tog klöven sen promenerade vi hemåt igen. Dagen var räddad.

Idag tittar russlarna lite surt under lugg på mig, i tre dagar har vi varit på dressyrkurs med den Stora.  Har blivit promenader för vovvarna men inget arbete, det blir viltspår imorrn så då blir dom glada igen. Igår på dressyrkursen så fick jag parkera bilen och transporten nära ridhuset, det var perfekt, dom kunde se mig nästan hela tiden när jag red, Dobby tröttnade efter ett tag och la sig och sov men Maja som tillbringade hela sin uppväxt i ridhus satt och tittade hela tiden, hade luckan öppen så dom hörde oss också. Idag blev det inte lika bra så då skällde Maja lite surt ibland. Ser fram mot viltspåret imorrn, Dobby och jag ska till Kajsa en sväng också för miljöträning med hennes hund. 

I ösregn och dyngsur skog skulle berget bevakas/intas, laget med hundar patrullerade en stig runt berget och laget utan hundar skulle försöka korsa stigen och ta sig upp på berget utan att bli upptäckt av hundarna. Hmm, lättare sagt än gjort faktiskt. Två lag blev vi, Köping laget och Örebro laget.

Köpinglaget började patrullera, vilka jäkla hundar,det hade varit roligt att räkna hur många ggr jag blev "tagen"/upptäckt, det var iallafall åtskilligt fler ggr än jag lyckades ta mig upp på berget. Det var jäkligt kul att ligga i buskarna och smyga, ännu roligare var det när man låg så man såg hundarna när dom kom och gick för att plötsligt stanna, vädra lite och sen sätta fart rakt in i bushen, så var man "fast" och fick börja om. Vi i Örebrolaget lyckades ta oss upp fem ggr = 5 poäng. Ganska bra tyckte jag för hundarna var verkligen på hugget.  Tyvärr visade det sig att det inte bara var hundarna som var på hugget i Köpinglaget, mattarna lyckades ta sig upp 10 ggr = 10 poäng, när det var våran tur att patrullera.  Men vi har ju faktiskt godkända ;) ursäkter i Örebrolaget, våra hundar tycker iiinte om regn och vi hade inte lika bra kamouflage kläder som Köpinglaget. Gissa vem som beställt sol och ska införskaffa total kamouflage utrustning tills i höst när det är dags för patrullstigsgrupp. Då ni !!!! Då är jag osynlig och Dobby har fått i uppdrag att vara lite mer fokuserad och att vässa sin näsa till dess.

Riktigt, riktigt kul var det iallafall, man börjar förstå varför killar gillar att leka krig i lumpen, skillnaden är att vi har våra goa fyrbenta som vapen.

Hoppas att alla kommer igen till hösten.

Det vinnande Köpinglaget på bild 1, delar av Örebrolaget  plus två av terroristerna från Köping på bild 2.